IBS är en förkortning av engelskans Irritable Bowel Syndrome, och betyder ungefär lättretbar eller överkänslig tarm. IBS kallas också för kolon irritabile och är en funktionell tarmsjukdom.
En funktionell sjukdom innebär att man har tydliga symtom, utan att det kan förklaras eller kopplas till objektiva fynd från undersökningar, som t ex blodprov eller röntgen undersökningar.
IBS är vanligt. Mellan 5-10% av den vuxna befolkningen har IBS enligt olika undersökningar. IBS börjar oftast någon gång i åldern 10-40 år. Det är fler kvinnor som drabbas än män.
Trots att sjukdomen är vanlig saknas idag heltäckande kunskap om orsakerna till varför man får IBS. Forskare tror att flera olika orsaker kan leda till IBS, till exempel att kommunikationen mellan nerverna i mag-tarmkanalen och hjärnan är störd, det finns en överkänslighet i tarmen, att tarmens rörelser är annorlunda och avvikande med mera.
Diagnostik
IBS kännetecknas av ont i magen (buksmärta) i kombination med diarré eller förstoppning (eller växlande mellan diarré och förstoppning). För att en läkare skall sätta diagnosen IBS bör man ha haft dessa symtom/kännetecken under 6 månader eller längre.
Det är vanligt att symtomen varierar över tid och att man har besvärsfria/lindriga perioder.
Det finns inte några laboratorietester som visar att man har sjukdomen och det syns heller inte några förändringar på eller i tarmen. Diagnosen ställs efter en noggrann genomgång av symtom och en begränsad utredning. En eventuell utredning syftar till att utesluta vissa andra sjukdomar som kan vara orsak till symtomen.
Beroende på vilka symtom man har och hur gammal man är ser utredningen olika ut. Exempelvis tas test för glutenintolerans (”celiaki”) på de allra flesta, tillsammans med några övriga enkla blodprover, t ex så kallat Hb värde (blodvärde).
Symtom som är viktiga för läkarna att fånga upp är blod i avföringen, oförklarlig viktnedgång, lågt blodvärde och om man fått sina symtom efter 40 års ålder. Då detta skulle kunna betyda att det är någon mer allvarlig sjukdom.
Hos barn och ungdomar utesluts också symtom som: försenad pubertet, ont eller svårt att svälja, nattlig magsmärta/tarmtömning, oklar feber, ärftlighet för inflammatoriska tarmsjukdomar, glutenintolerans och magsår.
Behandling
Behandlingen baseras på vilka symtom som dominerar och är mest besvärande samt symtomens svårighetsgrad.
För de med lindriga IBS symtom kan information och livsstilsåtgärder tillsammans med lugnande besked och samtal vara tillräckligt. Livsstilsåtgärder kan till exempel vara att äta små portioner, långsamt i lugn miljö. Viss ändring av kost, som till exempel att äta mer fibrer eller utesluta mat som leder till mer symtom. Även att vara fysiskt aktiv, undvika stress samt försöka ha god och regelbunden sömn.
För patienter med medelsvåra IBS symtom rekommenderas läkemedel mot det eller de symtom som är mest besvärande samt eventuellt psykologisk behandling som KBT (Kognitiv Beteende Terapi).
För behandling av magsmärta vid IBS kan läkemedel användas, det finns olika alternativ, både receptbelagda samt receptfria att själv köpa på apotek.
Om man till exempel besväras mest av diarréer kan man ta stoppande läkemedel, som finns tillgängligt receptfritt på apotek.
Om förstoppning är det som är jobbigast kan ändringar i kost fungera eventuellt med tillägg av läkemedel, även här finns det receptfria alternativ på apotek.
Rådgör med din allmänläkare eller sjuksköterska, som vid behov kan ta hjälp av mag-tarmspecialist.